~andra kapitlet~

 Majas perspektiv: jag vaknade och såg många ansikten och det var vitt överallt. -maja! Utbrast mamma. -vad hände? Frågade jag. -du blev överkörd men du klarade dig! Sa mamma. -Va??sa jag.- men jag minns ingenting!! Sa jag. -nej så klart inte! Du har varit här i 2 dagar sa mamma. 2 dagar...tänkte jag. -om inte denhär pojken.sa mamma...-det var ju du jag såg! Sa jag. -har du träffat honom? Frågade mamma. -nej men jag såg dig. Sa jag. En sjuksköterska kom in. Hon sa att jag måste vila och att alla får träffa mig imorgon. -du kommer få gå här i från imorgon sa hon till mig. -bra! Sa jag och lag mig på sängen. (Nästa dag) mamma körde mig till skolan. Alla stirrade när jag gick, för jag hade ju kryckor. Jag satt mig bredvid killen som tydligen enligt mamma hade räddat mig. Nu är det dags tänkte jag. Jag tog modet till mig och sa...- hej. -hej sa han och log. -jag är maja kvist. -jag är Oscar molander...

Skickat via Blogsy